Booker Prize 2026: kortlistan

Phillip Tennant letar bland skräp längs Kents kust tillsammans med sin faster medan Storbritannien i det tysta faller samman och något främmande anländer utan att förklara sig. M. John Harrison är 81 och satt själv i juryn 2022. Han skriver om undergången som andra skriver om vädret: snett, oberört och betydligt mer medkännande än premissen antyder.

En motvillig monark vid ett namnlöst medeltida hov, klippt mot en nutida intendent som inreder salarna i ett historiskt palats. Rebecca Perry är poet, det här är hennes första roman, och den vann Waterstones Debut Fiction Prize i juli. En bok som medvetet ställer dig på fel fot och belönar en omläsning.

Artie Dam, en vanlig historielärare i Massachusetts med ett bekvämt liv och en förtvivlan han inte berättat om för någon. Strouts elfte roman och hennes tredje Bookernominering. Återhållen ända till stillhet, och det är just där kraften sitter. För läsare av Olive Kitteridge det självklara valet.

Strouts svenska förlag är Brombergs, där senast Berätta allt (2025, översatt av Helena Hansson) och Lucy vid havet (2025) kom ut. Någon svensk utgåva av den nya romanen har vi inte hittat.

John-Calum MacLeod, en ung konstnär utan pengar och utan jobb, återvänder till den blåsiga, djupt religiösa ön Harris för att möta livet han lämnade. Douglas Stuart vann 2020 med Shuggie Bain; det här är samma utgrävning av familj, skam och våld, flyttad från Glasgows hyreskaserner till Hebriderna.

Svensk utgåva: Albert Bonniers förlag, 2026, översatt av Eva Åsefeldt (ISBN 9789100813321). Åsefeldt översatte även Shuggie Bain (2021).

Kingston i slutet av 1980-talet: åtta homosexuella män som repeterar en pjäs angrips av en mobb, och romanen följer vad mordet sätter i rörelse. Över sexhundra sidor, den längsta boken på listan, av 2015 års vinnare, som här återvänder till Jamaica i sin stora roman.

På svenska finns Marlon James En kort krönika om sju mord (Albert Bonniers förlag, 2018, översatt av Niclas Hval), romanen som vann Bookerpriset 2015.

Byggd på ett verkligt experiment från 1960-talet: en arbetslös skådespelare får betalt för att gå på föreläsningar en hel termin inuti en stor svart säck, för att se hur studenterna reagerar. En universitetssatir, ett slags kärlekshistoria och den roligaste boken på listan. Den har inget med spionfilmen med samma titel att göra.

Dilara, en turkisk exilförfattare i Italien, anlitar hantverkare för att bygga ett badrum åt sin gamle far. De bygger i stället en turkisk fängelsecell: ingen kopia, utan en verklig, med en dörr som öppnar sig mot originalet. En debut om demens, exil och de många slags fångenskap en familj kan bära på samtidigt.

David, en pensionerad toppchef, flyger med privatplan genom Europa mot en klinik för assisterad död i Zürich. Cline skalar ner ett liv till det som finns kvar när prestationerna och kompromisserna är borta. Först kolsvart rolig, sedan inte alls. Juryn kallade boken elegisk och mycket verklig, och båda stämmer.

På svenska finns Emma Clines Flickorna (Natur & Kultur, 2016, översatt av Erik MacQueen) och novellsamlingen Daddy (2021).

En vanärad professor, som bara kallas ”Man”, drar sig tillbaka till landet sedan karriären och äktenskapet rasat. Drygt 140 sidor, den kortaste boken på listan, och närmare en fabel än en universitetsroman. Läs den på en kväll och diskutera den i en vecka. Ett bra val för den som vill ha en Bookerbok som inte kräver en hel semester.

En förfallen universitetsstad som håller på att växa igen av växter, fuskande professorer, militanta trädgårdsmästare, ett kulturkrig och någonstans mittemellan en kärlekshistoria. Gotisk, yster och på riktigt märklig: motgiftet mot den mysiga campusromanen, och listans upptäckt för den som tycker om det groteska. En roman som inte tar sig själv på allvar men ändå menar allvar.

Flora återhämtar sig efter en operation på ett sjukhus i Mexico City och blir vän med Wilhelmina, en äldre tysk samlare av antika leksaker. En stillsam bok om vänskap, sorg och tanken att det sannaste finns i skuggan som en sak kastar, inte i saken själv. För läsare som tycker om små, koncentrerade romaner.

Laura och Edmund, gamla vänner, tillbringar långa kvällar på en pub i Southwark, pratar om världen och går som katten kring het gröt kring sin sorg. Minimalistisk och precis, och enligt juryn med några av de bästa dialogerna sedan Henry Green. Rileys åttonde roman, nästan helt byggd av samtal.

På svenska finns Gwendoline Rileys Första kärleken (Sekwa, 2018, översatt av Julia Gillberg).

Gängvärlden i västra Dublin. Tony Ward och ”Flute” Walsh är mordiska kompanjoner, och jobbet blir mer komplicerat när de blir förälskade i varandra. En debut av listans yngsta författare, 28 år, brutal på ytan och öm därunder. Den som brukar undvika gangsterromaner kan ändå pröva: i grunden är det en kärlekshistoria.